Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hessenstein svarade endast med en
böjning på huvudet till tecken, att han
samtyckte, men Hamiltons frivola anmärkning om en
så högt uppsatt person misshagade honom.
Och han vände sin uppmärksamhet åt annat
håll. Då fick han se, att fröken Beata Horn
oförmärkt sökte föra ut den halvt avdånade
prinsessan Albertina ur kyrkan. Och genast
voro alla hans ömma tankar hos barnet. Det
bruna lockhuvudet hängde mot hovdamens arm.
De små vita händerna famlade efter stöd.
Varför måste han stå här orörlig? Han hade velat
springa fram och taga henne på sina starka
armar. Hade hon ej själv givit honom
rättighet till en vänskap, förtroligare än hovets
isi-ga séntiments?
Han gjorde en ofrivillig rörelse och r;åkade
sätta fram foten med en lätt stampning. Då
mötte han kronprinsens blick, denna kallt
gnistrande blick — ett grant fyrverkeri utan
festglädje. Han var alltid artig mot
Hessenstein, ädelmodigt undfallande och dock
ständigt en bom för varje önskan, som icke var
den ödmjuke undersåtens till fursten. Att
Hessenstein skulle hysa tendre affektion för
den lilla, av de flesta förbisedda systern, hade
han säkert icke föreställt sig, men det var det
störande brottet mot etiketten: en fot
omotiverat framför de andras, som irriterade
honom.
Och den beskedlige generallöjtnanten flyt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
