Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albertinas schema. Aldrig lärde hon sig sin
dagliga läxa att beständigt vara på sin vakt.
Fröken von Bohlen såg barnets
förvirring, men misstog sig om anledningen. I
»vackra Lovas» fantasi spelades tämligen
diaboliska spratt mot Amor, och hon kunde
endast med svårighet tänka på annat än
amu-retter. Ombytlig som ett aprilväder visste
aldrig hennes tillbedjare var de hade den sköna.
Nu spärrade hon upp ögonen. Hade den
lilla kungliga fjollan redan inlåtit sig på en
fleu-rett? Inte illa! Men vem höll till godo?
Badin — negerpojken!
Plötsligt sade Albertina skyggt och dock
bestämt:
»Jag vill i alla fall gärna träffa min mor.
Det är något, som måste sägas. Är hon
ensam?»
»Det — det vet jag inte, ers kunglig
höghet. Hon inbjöd sin hovmarskalk till ett
parti Bezique för att stilla sina angripna nerver.»
»Piper?»
»Ja, ers höghet.»
Då visste Albertina, att hon icke fick
störa. Ända från sin spädaste barndom hade
hon minnet av moderns kortspel med någon
av de förtrogne. Den gode Duben hade plägat
lyfta upp henne i knät, men Tessin däremot
ble(v otålig, så fort hon kom in i rummet,
och Piper — ja, han var artig och beskedlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
