Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När en smal och nätt liten hovfröken i
kammarens skymning räckte sin pudrade kind
mot tillbedjarens läppar, kunde hön le
maliciöst vid en förstulen tanke på all den älskog,
som just denna natt skälvde i längtan inom
slottet. Den var droppen ytterst på bladet
— och’ när droppen föll — vad blev den då?
— Hon log igen utan tro på kärlekens
varaktighet.
Man älskade av hjärtat, man gifte sig par
dépit. Så hade väl på sin tid den
varmblodiga drottningen gjort, så hennes son i dag,
så om några år de andra högheterna, och
hovet följde exemplet. Men efteråt kom också
en dag — Kupido skrämdes ej bort av
Hymen, om han också icke gärna förrättade sin
gudstjänst vid denna gudomlighets altare. Man
blev ung igen — åtminstone i sin egen tro.
Den lilla hovfröken .Viskade försmädligt ett
namn — det mäktigaste på slottet.
Och strax efter det ett annat — Tessins.
Ännu har det ej förgätits, att han som
ambassadör i Berlin å Adolf Fredriks vägnar
vigdes vid dennes höga gemål, ännu utfyllas
pauserna mellan kärleksscenerna med
pikanta anekdoter om den man, vilken så
fullkomligen väl representerade kungen, att själva
Lovisa Ulrika lät sig dupera. Alltför gärna
sades det. Hon älskade prakt och snille,
lysande fester, underdånig hyllning — allt lade
greve Tessin för hennes fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
