Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för kan du icke nöjas med din mors kärlek —
återgälda den.»
Albertina böjer sig ned och kysser
övervunnen moderns händer. Nu som alltid är
hon redo att offra sig själv för denna
fordrande, järnhårda ömhet, vilken så långt hon kan
minnas tillbaka varit viljan i hennes tankar,
ja — hjärtat i hennes bröst. Hennes nycker
och1 självsvåld har modern blundat för, men
aldrig hår prinsessan tillåtits att hysa en
böjelse, visa en tillgivenhet, som skymde undan
drottningen. Och ändå — hon skall alltid
i modern se det fullkomligaste, det största.
Harmen bränner på hennes kinder,
missräkningen svider i hjärtat, men likväl ber hon
drottningen förlåta, att hon icke strax varit
villig att följa med till Ekolsund. Nu insåg
hon, att detta vore det bästa, och törhända
det agreablaste, avslutar hön harangen med
en inlärd graciös nigning.
Änkedrottningen märkte genast, att hon,
eliuru inbjuden till Ekolsund, var föga
välkommen där. Sonhustrun teg beständigt,
också när hövligheten krävt, att hon sagt något.
De andra unga glammade så mycket livligare,
och prinsessan slöt sig till den lilla
uppsluppna hovfavoriten, grevinnan Löwenhjelm,
vilken hann med att ägna sig åt båda könen utan
att försumma någotdera. Hertig Karl däremot
är allenast en skugga av den tillbedjansvärda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
