Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har varit en nyck av Lovisa Ulrika att
trivas här, har man menat, då hon ju haft det
sourianta Drottningholm med sina tusen
minnen av sällare art, med sina konstskatter, sitt
täcka China och sin favorabla närhet till
Stockholm.
Nu är Drottningholm icke längre hennes,
och därmed har det fått dubbelt värde. Intet
vid det brokiga hovet, där allvaret alltid bär
maskeradkostym, är mera skiftande, mera
föränderligt än Lovisa Ulrikas förhållande till
sina båda äldsta söner. De finnas, som stryka
kors på väggen, om till äventyrs gott
samförstånd mellan de kungliga personerna räckt en
månad. Änkedrottningen framkallar genom
sin småsinthet kungens hämndlystnad. Och
det påstås, att hon sedan, när kungen visar
sin vrede, i desperation lägger sig sjuk. Allt
rör sig om bagateller, allt ;utom ekonomien och
kärleken. Dessa båda stormakter äro alltid
i action.
Att Drottningholm gått änkedrottningen ur
händerna, är helt och hållet den förstnämndas
skuld. Hennes majestät-mére måste ha
pengar, ty kreditorerna lämnade henne ingen ro.
Hon vänder sig till kungen, först pockande,
sedan bedjande: »Sire, det är er gamla
blottställda mor, som ber om eder assistance!»
»Madame, vid min fars död efterskänkte
jag mitt arv.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
