Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade efter anledningen. Den unga grevinnan
klipper med ögonen och läspar mjukt:
»Jo, sa’ Ehrensvärd, det är supéen, som
a-gerar hovmästare och annonserar sig själv.»
Det är i Albertinas smak; sådana
lustigheter kan hon sentera. Hennes ögon glittra
skälmaktigt, och den lilla vackra munnen
myser belåtet.
»Mera, ma chére», ber hon, »det är
ljuvligt att få skratta. Varför skall man neka
sig den tillfredsställelsen? Men ingenting
riktigt styggt vilja vi höra, bara små
plaisante-rier.»
Hovdamerna se förstulet på varandra.
Prinsessan har på de sista åren blivit alltmera
sensibel för det, som kan såra eller stöta
någon. Hon kan brista i gråt, om hon hör en
person förtalas; det är som moderns hätska
och bittra sinne hos henne framkallat en
con-traire stämning av sjukligt överspänd
mildhet. Dock blir hon aldrig något helgon,
tröstar man sig, ty den medfödda häftigheten får
hon ingen bukt med.
Grevinnan Piper träder en azurblå
pärla på nålen och säger med ett tillgjort blygt
leende:
»Jag har verkligen hört en liten historiett
från i somras, som rör vår goda grevinna
Rib-bing, men jag vet inte om ers höghet finner det
passande att...»
»Å — passande! Det gitter jag visst frå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
