Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Quedlinburg* väl får ersätta glasberget. Bland
Hymens protegéer tycks prinsessan icke vara.
Men prinsessan hör icke dessa stickord.
Hon går genom blåsiga och dragiga gemak.
Hennes gång lär på en gång rultande och
struttande, och speglarna återge en något grotesk
figur, en fågelprofil. Näsan buktar örnstolt,
medan hakan är gumlikt vass.
Inkommen till sig står hon en stund och
funderar på lämplig sysselsättning. Hon vill
inte tillkalla någon av uppvaktningen, det blir
tids nog till kortspelet i kväll. Chére mére
har en verklig passion för Farao. Ingen
afton uteslutes detta spel från programmet.
Långsamt drar hon nålarna ur det rika,
mörka håret och låter det falla ned som en
kappa över rygg och skuldror. Det är vackert,
hon vet det och betraktar med nöje sitt
förändrade utseende. Den dåliga hyn
framträder mindre. Ögonen stråla varmt och starkt,
medan själva ansiktet blir barnsligt smalt och
litet inom den böljande ramen.
Prinsessan gäspar och sträcker på sig.
Enfin! Där skulle ju vara någon, som kysste
lockarna, som lade hennes huvud mot sitt
bröst och viskade detta ljuvliga »bien-aimée»,
man aldrig tröttnade att höra. Men »någon»
finns naturligtvis icke. Hon skakar på huvu-
• Redan som barn hade Sofia Albertina utnämnts till
coadjutrice i Quedlinburg, och .när hennes moster,
prinsessan Amalia av Preussen, dog, hade hon löfte om att bli
dennas efterträderska som abbedissa i detta stifts kloster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
