Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Chére mere skall snart återfå sin lilla
duva med ett friskt olivblad.»
Hon kysser drottningens kalla händer,
stryker smekande över dem och ler igen med
en hel värld av kärlek i de blå ögonen.
Men — hon har dock ej mod att begiva
sig direkt till kungen. Den goda Charlotte
måste bistå.
Hertiginnan sitter just vid toaletten, men
med pudervippan i ena handen och en tub
läpprött i den andra reser hon sig och
omfamnar Albertina så häftigt, att pudret slår
en vit sky omkring dem.
Naturligtvis vill hon hjälpa sin älskade
syster, men hélås — en beklagande, ömsint
axelryckning — hon hyser föga hopp om att
kunna blidka hans majestät nu. Det blir bäst,
att Albertina går i förväg med sina bröder.
Chére sæur tör inse, att nattröja och stubb äro
för oansenliga plagg vid en kunglig
uppvaktning! Hon skall komma efter.
En öm kyss på vardera kinden, en
vinkande liten hand, och Albertina skiljs för en
stund från hertiginnan.
Kungen är inne i sitt kabinett. Han
låter tillsäga henne att komma in, men ensam.
I början raljerar han med henne,
behandlar henne som en liten toka, skämtar över
hennes »yppiga behag» och säger henne små
pepprade och saltade artigheter. Men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
