Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Enfin», säger han otåligt, »är det mera
ni önskar, eljest ville jag helst ha en fredlig
stund.»
I detsamma trädde hertiginnan Hedvig
Elisabeth Charlotta in utan att ha låtit anmäla
sig. Hennes fraicha, käcka ungdom avstack
skarpt mot de båda syskonens i förtid
vissnade utseende. Över hennes alltför höga,
vita panna var det ljusbruna håret graciöst
nedkammat. De stora, friska tänderna lyste
fram vid varje rörelse av den livliga munnen.
De två innevarande vände sig genast emot
henne, och prinsessan utbrast storgråtande:
»Min älskade syster, för himlens skull
hjälp mig att övertala kungen?»
Innan Charlotte hann svara, reste Gustav
sig och sade strängt:
»Kommer ni också hit för att plåga mig.
Jag trodde mig ha anledning hoppas, att ni
åtminstone skulle låta mig vara i fred av
tacksamhet för all den vänskap jag städse visat er.
Jag besvär er att icke tala med mig om denna
sak.»
Den lilla Charlotte, blott nittonårig, men
redan invigd och av alla betrodd i det
kungliga husets mångahanda ’familjetvister, ser med
sin klara, vackra blick upp på kungen.
»Sire», genmäler hon, »jag skall aldrig
göra mig förtjänt av några förebråelser från er
sida för bristande tacksamhet, ty sådan
kommer jag alltid att hysa för all den godhet, var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
