Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nat och bjuder Albertina, men hon slår det
häftigt ur hans hand. Hennes ansikte är
blå-blekt, och det förefaller som skulle hon
svimma. Men hastigt fattar hon sig, och nu ber
hon igen med den ömmaste, sorgsnaste
stämma:
»Låt mig få ett par goda rader med hem
till vår mor.»
Kungen gör en tvärt avvärjande gest och
vänder systern ryggen.
Nu kan den unga hertiginnan ej låta bli
att ingripa. Med sin impulsiva röst yttrar
hon:
»Jag ber er, Sire, försök att lugna er
något. Ni är förfärligt upprörd.»
Kungen:
»Hur kan ni tänka eder, att det skall vara
mig möjligt att bli lugn, så länge min syster
är här?»
Hertiginnan:
»Om ni blott vill besluta, er för att skriva
ett par ord, kommer hon att genast gå- sin
väg, men på andra villkor rör hon sig
säkerligen icke ur fläcken. Under det att ni
skriver, skall jag taga prinsessan med mig ut
i andra rummet för att lämna er ostörd.»
Hon lägger smekande armen om
prinsessan. Hon ser med varm, frimodig tillförsikt
på hans majestät, och det lyckas henne att
böja och svalka de stridiga, heta
vasalynne-na. Kungen lovar att skriva. Prinsessan
10 — Den glada prinsessan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
