Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men icke ens hon föreföll uppriktigt road.
Hennes mors gäster skulle underhållas, och
dock finge hon ej glömma, att hon var
prinsessa. Kunde Gustavs hov kallas lätt och fritt
i avseende på damernas uppförande mot sina
respektive kavaljerer, höll änkedrottningen
däremot strängt på det passande.
Dansen blev odrägligt stel, supéerna
likaså. Hennes kunglig höghet måste alltid med
attention anse ett riksråd, en äldre,
meriterad hovman, en utländsk excellens. Och hon
skötte villigt sina plikter, men det hände, att
hon «åg fatiguerad ut redan när festen började.
Ett stycke in i januari återvände
äntligen det kungliga hovet till Stockholm, hälsat
med tillfredsställelse, särskilt av köpmännen,
som haft mycket dåliga tider, medan hovet
och dess långa, lysande svans av
societetsmatadorer övergivit huvudstaden.
Albertina fruktade, att modern skulle
avstänga henne från Gustav, men det blev
tvärtom. Änkedrottningen uppmanade henne att
göra ett besök på slottet. Hon kände sin
sjuklighet alltmera tilltaga, och hon
begyn-te ängslas för prinsessans framtid. Albertina
stod mycket ensam i världen, om ej bröderna
togo Ihand jom henne. Och Gustavi var den man
mest kunde lita till, ifall han ville bruka sin
makt i god mening.
Lovisa Ulrika hade för egen del nästan
upphört att önska någon försoning med sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
