Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fulle, frånvarande kungen pojkaktigt
uppsluppen, så att de efter slutat spelparti, i stället
för att högtidligt taga godnatt, börja hoppa
och dansa och uppföra små improviserade
komedier.
Lovisa Ulrika klandrar icke sin dotter,
men hon är ofta sträy och otålig eller också
kallt oförstående. Det harmar henne, att
Albertina alltjämt hyser samma griller och
samma längtan, och det retar henne, att man vid
Gustavs hov inbillat den tokan, att prinsen
av Holstein skall bryta sin ingångna
förbindelse för en fattig svensk prinsessas skull.
Det är icke heller av hänsyn, som hon
tiger inför Albertina; det sker därför att
dottern tycks otillgänglig för allt allvar. Hon
varken gråter eller ser skräckslagen ut, när
hennes majestät råkar vara vid sitt miserabla
humör. Hon vänder endast ett ljust, milt litet
ansikte mot modern, som undrade hon över
att någon kan se på världen med så bittra
ögon. Så ler hon sitt allra vackraste leende
och säger:
»Har min älskade mor någonsin sett solen
stråla som i dag?» Minuten därpå är hon
ur rummet, jagad av någon tanke, kanske på
sin toalett, ty mer än någonsin ägnar hon sig
åt bjäfs och grannlåt. Hon och hennes
bröder ha samma smak för lysande klädesplagg
och samma oförmåga av tordning. Det
händer därför att prinsessan endast ser halvklädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
