Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het, gemålen knarrigt och motsträvigt, helst
med en invändning för varje yttrande hon
fällde.
Den stora dagen kom, och ehuru i sista
stunden blev dock allt i ordning. Man hade
kallat divertissementet Sibyllans grotta.
Hertiginnans matsal var smakfullt
dekorerad som grotta, och i denna infördes hans
majestät.
Sibyllan, Sveriges beskyddarinna, satt
därinne i dunklet med huvudet stött i ena
handen, i den andra höll hon trollstaven.
Framför sig hade hon den pythiska trefoten och
en brinnande eld.
Prinsessan kunde ej låta bli att se
skälmskt på kungen och viska:
»Sire, ha vi inte träffats förr utanför en
spåkvinnas boning?» Hon trodde ej det
kunde vara så farligt att yttra detta nu så långt
efteråt, och då det blivit en offentlig
hemlighet, att kungen besökte mamsell Arfvidson.
Gustav upptog ej heller skämtet onådigt,
men hans tonfall var långt ifrån glatt, när
han svarade:
»,Vi ha det, men jag hoppas, att denna
sibylla ej ser framtiden så mörk som den
profetiska kaffegumman.»
»Och jag år säker, att hennes konst ej
är lika bedräglig som den gamla mamsellens.»
Albertina erinrade sig, hur litet hon haft att
säga henne, men plötsligt stack det till inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
