Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hennes intresse vaknar. Hon känner sig
bättre. Dödstankarna rygga för idagens ismå
oviktiga händelser, vilka för henne
alltid utgjort tillvarons verkligaste innehåll. Och
hertiginnan anser sig kunna komma fram med
sitt ärende. Hon lutar sig ned mot sin
svägerska, klappar den lilla kraftlösa hand, som
gripit rosen, och säger:
»Min älskade syster kan måhända motse
ett mycket kärt besök.»
»Vem då?» Tonfallet är nyfiket och
smickrat.
»Jo, kungen.»
»Gustav!»
»Ja, hans majestät kom till min vagn, när
jag for hit, och sade, att han var mycket
ledsen och orolig för er skull, och att han hyste
en uppriktig önskan att få hälsa på er, men
han drog sig för att fara till Fredrikshov,
där han ej varit på tre år. Han undrade också,
om jag kunde laga så, att hän sluppe träffa
sin mor.»
»Är han då alltjämt lika rädd för ett
möte», viskar Albertina sorgset.
»Detsamma frågade också jag och fick det
svaret: ’Egentligen har jag just ingenting emot
att råka henne, men jag fruktar, att hon skall
ställa till ett uppträde, om jag, utan alt hon
vet det på förhand, besöker min syster, och
detta kunde menligt inverka på Albertinas
sjukdom. Men å andra sidan kan det anses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
