Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
holm, och han besökte operan var kväll,
återkallade förbönerna och visade en likgiltighet,
som upprörde Albertina och prins Fredrik
till det yttersta.
Hertiginnan försökte ånyo medla och
ställa till råtta, men Gustav hade plötsligt låtit
intala sig, alt hans mor låtsat sig döende för att
få en försoning till stånd och sedan kunna
driva igenom sin härsklystnad, där hon fann
lämpligt, och när han den 16 juli genom en
oroande bulletin kallades till Svartsjö,
dröjde han där endast en slund.
Vid avskedet från Albertina omfamnade
han henne hjärtligt, kysste hennes kinder och
sade:
»Mon ange, du tror på mig; du vet, alt jag
vill och skall vara en öm bror för dig!»
Albertina lutade huvudet mot hans
skuldra:
»Sire, jag önskar, att eder tendressc också
vore sonlig.»
»Min syster, ni har icke min barndom
och ungdom att minnas. Må de orden vara
er nog. Den bitterhet, som nedlägges i ett
ungt hjärta, växer samman med det
outplånligt; och man skördar hat, där man sått
agg» —
Albertina dröjer en lång stund efter det
broderns vagn rullat bort, innan hon går in
till modern. Hon känner sig uppriven i sitt
innersta och kan ej någonstädes få en fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
