Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla prinsessan känner bittert sin egen
ringhet och tafatthet. Hon har bara sin
fattiga ömhet att ge, och modern behöver
starkare, bredare vingar, när hennes stolta själ
skall lyfta för den sista färden.
Bror Carl är i Carlskrona, och vore han
också här, skulle modern och han ha föga
att skänka varandra. Bror Fredrik är en god
gosse, men alltför tam för den preussiska
örnnaturen.
Gustav — Gustav! Albertina kämpar
alltjämt för att tilltvinga sig mod. Det är något
hon vill ha sagt... Det brevet, som
Bib-bing har om händer, och som skall lämnas
till kungen efter moderns död, skulle icke
det kunna förändras — eller förstöras? Det
skall bara göra ont värre, tänker hon.
Men hon kan inte få orden över sina
läppar. De kvälja henne oavbrutet och dock
sväljer hon dem modlöst.
Så blir det för sent. Det är natt, och
änkedrottningen är för sista gången en
myndigt befallande mor. Under häftigt
tilltagande plågor lägger hon tungt sin hand på
prinsessans hjässa:
»Nu skall du gå till vila, barn. Du är
alltför faiblc alt tåla nattvak. Allez-vous-en,
ma petite!»
De sista orden voro ett barndomsminne,
men ej ett glatt. Denna otåliga uppmaning
hade Albertina erhållit, när hon var i vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
