Den Nya Secten : Moraliskt lustspel i en act / 33 (1782) Author: Carl Envallsson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ariste. Utanfore.

Vagt! Stanna hår, och flåpp ingen månniika ut.
Jag fkall forft gå in och fe efter huru det ftår til, och
om det behofs, ikola vi fedan fora hvar enda
månniika uti kurran.

Mad. GnåsiDA.

Aj, aj, aj ! Vi åro forlorade. Låt ofs fpringa un*
nan i Trågården. (Z?e fpringa ut.’)

PhiliIp.

Det var Herr Arifte. Jag vil gå ut och tala vid

honom.

’

Beata.

Jag fkyndar mig in i min kammare, ty jag vil icke
bli funnen ibland detta folket.


Tjuguförſta Scenen.

HÖKARN. RöLLE. SADELMAKARN.

Dc lemoda fig, ttl gå ut, men falla omkull uti fåckar ne,

Hokakn.

Ack! min hjårtans Bror! Hvad ikall det nu blifv»
utaf med ofs ? / ,

Sadelmakarn.

Ja, min Ijål, om jag det vet.

Rolle.

Nu har både mod och Anda ofvergifvit mig. Ack!
Jag år få forlkråckligt illa vid. Den fom vore hemma
ändå! Det går aldrig vål med ofs.

Sadelmak akn.

Låt ofs repa mod. Vi ikok ropa på
Samvetsfriheten , Tolerancen och Lagarws beikydd.

C JjUjU-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>