Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fin vi o. (alf vars amt) Förklara Er
tydligare , Signora! —
Laura. (’med en S7tck) Och, som jag,
blif-vit bedragen ?
Fla vi o. Ännu Förstår jag Er inte väl,
Signora! Jag — bedragen af fnin van? .— Ni
af er Camiilo bedragen? —
Laura. Kanske fordom min Camiilo! —
Nu inte mer! ___ Redan da inte mera min, när’
ban vid vårt farväl sista gangen svor, at evigt
vara det! —
Flav i o. (ined en öm förebråelse’) Besinna ,
Signora, huru grymt Ni förolämpar den
ö-inaste älskare! Återkalla i er själ detta
farväl, hans smärta, hans tårar — och säg ännu
en gång, om Ni kan: ”Redan dä inte mera
min. ”
Laura. Hade han väl eljest varit i stånd
at slita sig ur mina armar?
Flavio. Ni glömmer Furstens befallning,
Signora! Ni glömmer, at han mot sin önskan
måste underkasta sig den. —
I. aura. Man hade kunnat finna undflygter
nog, om hans önskan varit tvärtom.
Flavio. Vjil möjligt; men hade inte
dessa undflygter forrådt en otacksamhet, som
kunnat skada honom hos den gode Fursten? —.
Och et sådant vankelmod hade väl kanske
smickrat Er kärlek, men åtminstone inte ökat Er
högagtning för honom. Dessutom, Signora,
var det för Camiilo nödvändigt, at äfven lära
A 3 kän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
