Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjertan ! liksom han inte, förtrott mig, at sjelfva
Furstens nåd var honom denna gången nästan
en onåd, medan den tvingade honom at lemna
Er — Jag, f°r hvilken hans hjerta altid var
öpet, med hvilken han också delade sin
ömaste hemlighet; jag vet ganska väl, at Ni bägge
varit lika otröstlige öfver Er skilsmässa.
Flavio. Men det är också en tröst för
bägge, at den inte torde bli långvarig.
Borg i a. Huru kan Ni, hans vän,Signor,
vara så sorglös? — Har Ni glömt för huru
många faror han under en sådan resa kan vara
blottstäld? .—. Jag vil inte vara någon
olycks-prophet, men det minsta hans tystnad ger oss
■anledning at gissa, .—. är någon obehaglig
hän-clelse. Men om vi också inte vilja förmoda
det __ huru mycke kunna vi inte ha at frukta
för honom här hemma? — Afund och förtal,
som i hans närvaro förstummade, kunna nu
lemna sina giftiga tungor et fritt lopp. Hvem
hindrar dem at göra insekter til en elephant,
at begagna sig af den minsta omständighet, för
at påskynda hans undergång?
Flavio. Men vi äga en Furste, som
förstår at urskilja den redlige och förtalaren.
Borg i a. Altför sant, Signor! — Vår
Furste är sjelfva visheten, men .— likväl en
människja! .— Jag kan inte motstå en viss
olycklig aning, som förföljer mig. (Han visar
dem en ring på sit finger’) Denna ring, hvari
hans bild Kr infattad , och som jag har af hans
egen hand, til cn evig åminnelse af vår
vänskap; denna ring, säger jag, påminner mig
honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
