Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE SCENEN.
Fursten. De Förra.
Fursten. (Ser et ögonblick få Laura,
sorti förråder bestörtning öfver hans närvaro, och
vänder sig dfirpå til Borgia) Vet Signora
redan er önskah?
Borg ja. Jag har nyss vågat yppa den
för henne.
Fursten. Och denna bestörtning? —
Borgia. En förlåtlig lemning af hennes
fordna kärlek.
Fursten, (til Laura’) Signora — kan Ni
väl ännu älska honom ?
Laura. Min Furste — jag hatar
förrädaren — men jag vet intet namn för den känsla
jag ännu hyser för den olycklige ,— Det är
liksom jag ännu tilhörde honom —. Och jag
känner, at han är den ende, som jag kunnat
älska.
Fursten. Jag beklagar Er, och ser mig
då bedragen i den glädjen , at ännu kunna göra
Er lycklig.
Laura. Min Furstes Nåd rör mit hjerta
til den lifligaste känsla af tacksamhet, och
mildrar mit olyckliga öde. — Det öfverskrider
sällan gränsen af Furstars magt, at göra
lycklige — men här — (pekar på sit hjerta)
förmår det ingen dödlig! — Ach! nådigste
Furste! jag har at tacka Er för alt — lät mig
också af min Furstes hand få mottaga den smula
lugn jag ännu til äfventyrs skulle kunna
hoppas för mina öfriga dagar! ___
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
