Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Den gamla regimens dödskamp. Landsflyktens år. I Schweiz och Amerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
började mogna. Om dessa år i landsflykt skriver jag icke
för att lemna läsaren biografiska upplysningar om min
egen person. Men det är nödvändigt, för att mycket av
vad jag upplevat under revolutionstiden skall bli
tydligare för de läsare, som icke äro förtrogna med de
ryska förhållandena.
Jag tänker först på mina ungdomsår. Redan som
gosse intresserade jag mig för vissa företeelser i det
offentliga livet och kände åtminstone till namnet
åtskilliga revolutionära personligheter på den tiden. Det
var den period, då "gåendet till folket" var lösen — en
rörelse, som grep vida kretsar av det intelligenta
Ryssland. En ungdom, full av tro på vårt folk, som levde i
kommunistiskt byalag med socialistiska tendenser, gick
ut på landsbygden för att predika socialismen och väcka
bönderna till ny samhällsordning på grundvalar, som
visserligen voro folket bekanta, men ännu icke hunnit
klarna i dess medvetande. Namnen på dessa för folkets
väl varmt intresserade personer ha fästat sig i mitt
minne från barndomsåren, och jag hade lyckan att ha
träffat några av dessa den ryska revolutionens lysande
föregångsmän, som levt ända till våra dagar och nu, vid
levnadens ände, fått på revolutionens altare nedlägga
sin tro på rättvisans seger på jorden.
Under min uppväxttid, då förstånd och hjärta
särskilt äro mottagliga för allt ljust, blevo dessa
idealistiska narodniker och socialister undertryckta, men på
ruinerna av deras organisation uppstod ett enda, rent
politiskt parti Narodnaja Volja (folkviljan), vars
medlemmar visserligen bekände sig till socialismen, men
ansågo det nödvändigt att föra kampen med regeringen
först och främst för folkets politiska frihet, för
åstadkommande av så drägliga livsvillkor, att folket fritt
kunde utveckla sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
