Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Chef för militärdistriktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
garnisonstrupperna skulle vara samlade på angiven plats.
När jag anlände dit, hade enstaka truppavdelningar,
ofta utan officerare, nyss börjat samla sig på platsen!
Jag besökte under tiden den s. k. Svenska graven
och den plats på den höga stranden av Worskla, där
Peter I vilade ut efter striden och varifrån man har en
härlig utsikt över det vidsträckta slättlandet. Det föll
mig då icke in, att jag tre månader senare skulle
befinna mig i hjärtat av Sverige.
Så förflöt tiden, och först vid 10-tiden voro
Poltava-garnisonens trupper färdiga till revyn. Jag gick
förbi leden och fann, att mycket var att förbättra. Efter
mönstringens slut kallade jag hela garnisonen omkring
mig i en tät klunga och höll följande tal:
— Kamrater, krigare och medborgare! Ni minns
naturligtvis den tid, då under den kejserliga regimen
en revy hölls med den ryska armén. Soldaterna voro
inkallade redan till kl. 7, men voro ändå punktliga.
Varför ha ni inte infunnit er på bestämt klockslag, när
den av den nya revolutionära myndigheten utnämnde
överbefälhavaren första gången kommer till er?
Jag talade länge om den plikt, som åligger varje
medborgare, icke minst på grund av hans rättigheter.
"Fronten blickar på er med bävan och väntar
understöd av er. Ni måste giva den det, ty först då fyller ni
er plikt mot fosterlandet och visar er verkliga kärlek
till friheten och det unga Ryssland."
Ett kamratligt hurra följde, och jag tyckte mig ha
medborgerliga krigare framför mig.
Men när en av dem själva utvald militärkommissarie
steg upp på talarstolen och även började tala om
plikten, hördes högljudda rop från de bortre lederna: Vi
vilja inte slåss. Vi fordra, att fred snart slutes.
Jag yttrade några ord till, men stannade icke länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
