Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
75
som anknöto sig till Annas ord, bragte hans tal i en
farlig närhet till det vigtigaste af alla ämnen.
»Har hon det?» sade Gwendolen skrattande. »En
sådan liten clairvoyante hon är.»
»Ämnar du det verkligen?» sade Rex, som icke trott,
att hon kunde vara sinnad att göra något, som de äldre
ogillade, men förlitade sig på, att hon helt visst hade
goda skäl till sitt handlingssätt.
»Jag vet inte. Jag kan inte säga, hvad jag kom-
mer att göra, när jag är på ort och ställe. Clairvoyan-
ter misstaga sig ofta. De förutse hvad som är sanno-
likt; men jag tycker icke om hvad som är sannolikt;
det är alltid tråkigt. Jag gör hvad som är osannolikt.»
»Men nu yppar du för mig en hemlighet. Således,
när jag vet, hvad som är sannolikt, att folk i allmänhet
skall företaga sig, så vet jag i och med det samma, att
du kommer att göra motsatsen. På detta sätt skulle du
få dig en egen sannolikhet. Jag skulle bli i stånd att på
förhand beräkna, hvad du komme att göra, och du skulle
icke mer kunna öfverraska mig.»
»Jo, det skulle jag i alla fall kunna. Jag skulle
med ens slå om på annan bog och göra, hvad folk i all-
mänhet sannolikt skulle göra», sade Gwendolen med ett
klingande skratt.
»Du ser således, att du inte kan bli qvitt ett eller
annat slags sannolikhet. Och motsägelseandan ger upp-
hof åt den största bland alla sannolikheter. Du måste
afstå från någon bestämd plan.»
»Nej, det gör jag inte. Min plan är att göra hvad
som behagar mig.»
Hade Gwendolens haka skjutit litet mera ut och
hennes hals varit den minsta smula mera böjd, så kan
man våga tio mot ett, att hennes ord skulle skurit iöro-
nen på den blide, godmodige Kex; men som detvar,
ljöd allt, som var underligt i hennes tal, för honom som
gladlynt skämt och skälmaktigt gyckel.
»Kan du ock bringa det derhän, att du endast känner
hvad som behagar dig?» frågade han.
»Det kan jag naturligsvis inte; det beror på hvad
annat folk gör. Men om verlden vore angenämare, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
