Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
billningskraft frambesvor, förlänade ett visst behag åt yt-
terligare uppmärksamhetsgärder af Grandcourt — vis-
serligen icke en Dapknis, som med någon synnerlig glöd
gaf luft åt sin kärlek till skogsnymfen; men det var ju
sa mycket bättre. Denna afton såg Gwendolen i andanom
honom under samtalen göra långsamma inledningar till
en förklaring och såg sig sjelf vänta derpå och uppmuntra
honom dertill i öfverensstämmelse med den förståndiga
föresats, hon för sin on’kel förklarade sig hafva fattat.
Då hon kom ner till frukosten (sedan alla, utom
mrs Davilow, stigit upp från bordet), fann hon bref på
sin tallrik. Ett af dem läste hon småleende och räckte
det sedan åt modern, som, då hon återlemnade det, ock-
så smålog. Kännande sig åter upplifvad genom det glada
lynne, hennes dotter, allt sedan hon vaknat, ådagalagt,
sade hon:
"Du känner dig väl inte hågad att resa bort ett
par hundra mil nu?»
»Icke alldeles så långt.»
»Det var illa gjordt af dig, att du inte skrifvit för
länge sedan. Kan du inte skrifva nu, innan vi bege oss
af på förmiddagen?»
»Det står väl inte för lifvet. I morgon är det tids
nog. De resa i dag från London. Jag måste skrifva
till Dover. De anlända dit om måndag.»
»Jag skall skrifva för din räkning, mitt barn, om
det besvärar dig.»
Gwendolen svarade icke genast; hon drack först
långsamt ut sitt kafle och sade sedan i en tvär ton: »åli
nej, lät bli det, jag skrifver sjelf i morgon.» Derpå
kände hon sig plötsligt liksom litet ångerfull och blickade
upp och sade med lekfull ömhet: »du kära, gamla, vackra
mamma!»
»Ja, gammal är jag nog, barn, det skall Gud veta.»
»lör all del, säg icke så, mamma! När jag säger
gammal, menar jag rara. Du är knappast tjugufem år
a c re än jag. jNär du talar så, kamper mitt lif ihop
tor mina ögon.»
»Man kan upplefva bra mycken lycka på tjugufem
år, mitt barn.» o j 0
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
