Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
tänkte: »han är verkligen mycket fyndig. Han säger
aldrig någonting fadt.» Hennes tystnad var så ovanlig,
att den förekom honom som det gynnsammaste svar, hon
kunde gifva, och han fortfor:
»Vinsten af att ha gjort er bekantskap kommer mig
att bittert känna den tidsförlust jag gör genom att lefva
i ovisshet. Tycker ni om ovisshet?»
»Ah ja», sade Gwendolen och såg plötsligt på ho-
nom med ett strålande småleende. »Den innebär så
många möjligheter.»
Grandcourt blickade långsamt och stelt in i Gwen-
dolens leende ögon, nästan alldeles som om han stirrat
ut i rymden: »möjligheter till pina för mig, är det inte
det, ni menar?»
Det låg i detta ögonblick någonting så sällsamt för
Gwendolen, att hon rent af förlorade sin vanliga sjelf-
beherskning. Hon rodnade och vände bort ögonen samt
svarade: »nej, det skulle göra mig ondt.»
Grandcourt skulle gerna hafva begagnat sig af detta
svar, som förändringen i hennes sätt gaf en afgjordt
gynnsam betydelse; men han var alldeles icke så hän-
ryckt, att han icke mycket väl märkte, att de nu i allas
åsyn höllo på att gå ned för sluttningen till den Gröna
Löfsalen och det till och med på en illa vald punkt, der
den begynte blifva obehagligt brant. Han måste i bok-
staflig bemärkelse gifva henne sin hand för att hjelpa
henne utföre; hon tog den och de kommo ned tigande,
med skarpa blickar betraktade af dem, som redan be-
funno sig dernere — bland andra af mrs Arrowpoint,
som tillfälligtvis stod der, bredvid mrs Davilow. Besagda
dam hade nu fått klart för sig, att Grandcourts för-
tjenster icke voro af det framstående slag, att de kunnat
förmå. Catharina att antaga ett äktenskapsanbud af ho-
nom, eftersom Catharina hade så stora fordringar, att hon
till och med gifvit lord Slogan korgen. Till följd deraf
såg hon på invånaren i Diplow med fullkomligt fördoms-
fria blickar.
»Mr Grandcourt kan på långt när icke mäta sig
med sin onkel, sir Hugo Mallinger — han är för slapp.
Mr Grandcourt är visserligen mycket yngre, men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
