Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
J 79
vicl detta tillfälle ett par antydningar falla, att ryktet
förmälde, att han vore en försmådd älskare.
Grandcourt åhörde henne med lngn, men uppmärk-
samt, och följande dag gaf han Lush uppdrag att hitta
på någon skicklig förevändning för de i Diplow försam-
lade gästernas uppbrott, enär han vid slutet af följande
vecka ämnade göra en lustsegling ut till Östersjön eller
åt något annat håll — det vore omöjligt att längre såsom
en fånge på hedersord stanna qvar i Diplow med en hop
menniskor, hvilka han aldrig varit angelägen om att vara
i sällskap med. Lush behöfde ingenting mer för att för-
stå, att Grandcourt hade för afsigt att begifva sig till
Leubronn; men han kunde gå dit som en matt löpande
biljardboll och förblifva liggande på vägen. Hvad mr
Lush åsyftade var att göra sig så oumbärlig, att han finge
följa med, och det lyckades honom; ty Gwendolens veder-
vilja för Lush var en sak, som endast roade hans be-
skyddare och icke gjorde honom mindre benägen för att
ständigt hafva Lush till hands.
Deraf kom det sig, att Grandcourt anlände till ho-
tellet Czarina femte dagen efter sedan Gwendolen lemnat
Leubronn. Der fann han sin farbror, sir Hugo Mallin-
ger, jemte dennes familj och Deronda. Det behöfver icke
nödvändigt vara ett nöje vare sig för regeringsmaktens
innehafvare eller den presumtive tronarfvingen, om deras
särskilda angelägenheter — t. ex. en giktattack å ena
sidan, en egensinnig nyck å den andra — för dem till-
sammans på samma ställe. Sir Hugo var en man, som
det var lätt att komma öfverens med, fördragsam mot
dem som tänkte olika med honom eller gjorde sig skyl-
diga till något felsteg; men en från hans egen afvikande
åsigt rörande dispositionen öfver familjegodsen retade ho-
nom betydligt mer, än om frågan varit om kyrkotukten
eller röstsedlarne vid valen, och de fel, han var minst
benägen att förlåta, voro felen hos de personer, hvilkas
tillvaro var oläglig för honom. I intet annat fall hade
Grandcourt kunnat vara en brorson i hans smak; men som
presumtiv arfvinge till de Mallingerska godsen var han
den förkroppsligade symbolen af den förnämsta sorgen i
baronetens lif — saknaden af en son, som kunde ärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
