Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
73
TYtX
också vissnad» - och för första gången snyftade hon,
icke af förbittring, utan af ett slags ömt medlidande.
Hennes ansigte var vändt mot dörren, och hon såg
modern inträda. Het var nätt och jemt att hon såg det,
ty hennes ögon voro fylda med tårar, och hon tryckte
skyndsamt sin näsduk mot dem. Innan hon tog bort
den, märkte hon, att modern slagit armarne om lifvet på
henne, och denna förnimmelse, som förekom henne som
en fortsättning af den syn, hennes fantasi frambesvurit,
öfverväldigade henne så, att hon mot sin vilja ånyo brast
i gråt, medan de pressade kind mot kind.
Mrs Havilow kom med någonting i handen, hvilket
redan vållat henne oro och ångest, och hon vågade icke
tala, förrän hennes älskling något lugnat sig. Men Gwen-
dolen, som alltid ansett gråt för en pinsam svaghet, hvil-
ken man om möjligt borde bekämpa, tryckte åter näsdu-
ken mot ögonen, kastade med ett djupt andetag hufvu-
det tillbaka och såg på den bleka och darrande modern.
»Det var ingenting, mamma», sade Gwendolen, som
trodde, att modern blott derför blifvit så upprörd, eme-
dan hon fann henne i denna nedslagna sinnesstämning.
»Alltsammans har gått öfver nu.»
Men mrs Davilow hade dragit undan sina armar,
och Gwendolen säg, att hon höll ett bref i handen.
»Hvad är det för ett bref? — Återigen några ledsamma
nyheter?» frågade hon med en anstrykning af bitterhet.
»Jag vet inte, hvad du tör tänka om saken, mitt
barn», sade mrs Davilow, ännu alltjemt hållande brefvet
i handen. »Du lär knappast kunna gissa hvem det kom-
mer ifrån.»
»Bed mig inte om, att gissa något», sade Gwendolen
temligen otåligt, som om ®nan tryckt på ett öppet sår.
»Det är adresseradt till dig, mitt barn.»
Gwendolen skakade nästan omärkligt på hufvudet.
»Det kommer från Diplow», sade mrs Davilow och
räckte henne brefvet.
Hon kände igen Grandcourts vårdslösa stil, och det
öfverraskade icke hennes mor att se henne rodna djupt,
men i det mrs Davilow gaf akt på henne, medan hon
läste, och undrade på, hvad brefvet kunde innehålla, såg
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
