Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isabellas romantiska tanke, att den vackra systern pä den
präktiga, bruna hästen, hvilken kromade sig, som om han
varit stolt öfver att bära henne, var ett slags Harriet
Byron eller miss Wardour, som åter framträdt ur sitt nya
hems »eviga sällhet» tor att göra ett besök i sitt gamla
hem.
Hennes onkel gick fram till dörren för att räcka
henne handen, och hon sprang ned af hästen med en
munter min, som mycket väl kunde tjena till att styrka
hennes anhörigas tro, att hennes lycka var betryggad, ty
Gwendolen hade denna gång särskildt föresatt sig ätt lugna
sin mors hjerta, och den ovanliga känsla af frihet, hon
erfor, för det hon kunde göra detta besök ensam, satte
henne i stånd att hålla modet uppe under denna massa af
pinsamma sakförhållanden, som åter trängde sig på henne.
De sju familjekyssarna voro icke- så tröttsamma, som de
plägat vara.
»Grandcourt har gått ut, och som jag inte visste hvad
jag skulle taga mig till under tiden, beslöt jag att besöka
dig, mamma», sade Gwendolen, i det hon lade från sig
sin hatt och satte sig bredvid modern. Derefter såg
hon på henne med en skämtsam, förmanande min och
sade: »det är ett straff, för det du inte har på dig en
finare spetsmössa. Du trodde inte, att jag skulle komma
hit helt plötsligt och upptäcka det, du obeskedliga mamma,
som är. så förskräckligt likgiltig om dig sjelf.» Hon klap-
pade smeksamt modern på hufvudet.
»Du må gerna banna mig, mitt barn», sade mrs Da-
vilow, öfver hvars fina, aftärda ansigte en glädjerodnad
spred sig. »Men jag skulle önska, att jag hade något
bättre än dessa återstoder att bjuda dig på, efter din ridt.
Jocosa kan tillaga en kopp chokolad åt dig efter ditt gamla
maner. Det plägade du tycka om.»
Miss Merry steg genast upp och gick ut, ehuru Gwen-
dolen sade: »låt mig bara få en skifva bröd eller en af
de hårda skorporna. Jag har ingen lust att äta; jag har
kommit för att säga farväl.»
»Hvad? Skall ni till Ryelands igen?» sade mrs Gas-
coigne.
»Nej, vi ämna oss till London», sade Gwendolen, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
