Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anspelningar på herr Johans ömma låga och åt kusin
Karl Klingenbergs maliciösa försäkringar, att
Hedvig skulle komma att bli en ny fru Brenner, detta
Apollos plågoris, vilket armbågat sig fram mellan
muserna.
”Söta Kalle”, skrattade Hedvig, ”aldrig varder
jag så beundrad som den vittra frun och aldrig tör
jag komma att skriva som hon:
”När som jag tröttnat vid i huset kring spatsera,
så tar jag till en bok ell’ grundar på en skrift,
fast många månars tid gå bort förrän en timma
kan fås, i vilken jag mig roa får med rimma.”
”Icke kan jag föreställa mig en månads, nej, icke
en veckas repos för min simpla Pegas.”
Unge Karl, som satt på det gröna gungbrädet
bredvid den täcka kusinen, vilken iförd
köksförklä-de helt ärbart skalade äpplen till torkning, såg
spefullt på de flitiga fingrarna.
”Det blir fällan annorlunda, när också du en
vacker dag sitter som en dygderik matrona med
femton barn.”
”Femton barn”, upprepade Hedvig häpen.
”Nej, det är sant, hellre aderton, att du måtte
överträffa fru Brenner.”
Nu flög en äpplebit, säkert måttad, rakt mot ”söta
Kalles näsa”, och den godmodige unge magistern
var ej sen att upptaga leken genom att så kraftigt
ruska lilla kusin, att hon tappade kniven, men dock
icke kuraget. Samtidigt gjorde hon sig fri och tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
