Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke mera skall plåga mig med sitt högfärdiga
tal. Jag får nu utan tadel göra min vilja som är
att gifta mig med Fabricius och bekomma den högsta
lyckan.”
”Har prästen något att brödföda dig och sig
med ? Hur förtätad luften mest är av dimmor
mäktar man ej leva på den, Gudi klagat.”
Hedvig såg på broderns tunna, skarpa ansikte,
vilket vissnat och förgrämt stack upp ur det solkiga,
skrynkliga halskråset, och hon förmärkte tydligare
än någonsin likheten mellan honom och den arma
syster Greta-Lisa, baron Mannerheims olyckliga
fästmö. Stackars syskon! Deras vandring i
kärlekens myrtenlund var en fast bedrövlig
offermarsch. Bror Karls fråga kunde dock varit
delikatare, men ej ginge det an att lämna den obesvarad.
Hedvig sade sakta:
”Vi ärna icke leva av den tomma luften, bror
kär. Jakob har fått mera än ett halvt löfte om
befattningen som amiralitetspastor i Karlskrona. Även
har han sin vackra, vittra talang att hämta något
ur.”
”Om du författar kvädena, ja! Stor skada,
Hedvig, att du ej är man, då skulle du kunnat skapa dig
ett namn.”
Hon for livligt upp från den rankiga stolen.
”Jag är övernöjd med att vara kvinna; det
förutan skulle jag aldrig fått smaka den sällhet jag nu
känner, men — varför skulle icke också en kvinnas
lyra bli ett strängaspel, vartill folk lyssnade? Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
