Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kopparbruna i solnedgången, medan luften tonade i
blått och purpur med färger så klara och friska,
som ville de tolka naturens jubel över våren.
Visst var det nya hemmet anspråkslöst, och
mycket av det, som skulle fyllt de små, enkla rummen,
hade havet slukat, men på rabatten utanför det gula
trähuset doftade vita narcissser, och av dem
plockade Hedvig en stor bukett att sätta på kvällsbordet.
Och som de skrattade begge, när Hedvigs
husmo-dersbegrepp skulle prövas. Hon hade varken
anlag eller handlag, men med ens en god vilja till de
förr så ringaktade sysslorna.
Och Fabricius visste tämligen besked. Som när
hon tänkte skala äggen före kokningen.
”Allra sötaste Hedvig, det duger då platt intet,
om du ej ärnar röra till äggkaka.”
Men det hade icke varit hennes mening. Hon
skulle skurit dem i skivor.
”Tänk, om du blir led vid mig, Jakob, för min
otymplighets skull!”
”Ja, tänk om ...”
Och han snurrade runt med henne, till dess de
begge blevo så andfådda, att de måste pusta ut i
varandras famn.
De fingo snart vänner, de två, ty lyckan har
sin egen attraktion, och som goda genier svävade
de täcka unga fröknarna von Psilander ut och in
i det låga herdetjället med små vänskapsskänkér av
allehanda slag.
”Tiden har vingar”, försäkrade Hedvig var kväll,
och ändå hade hon under dagens lopp knappt rört sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
