Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kände sig egentligen icke rädd, men det
plågade henne, att Sverige skulle vara i ett så uselt
tillstånd, att de minst upplysta av dess innebyggare
kunde anse sig ha rättighet att tillvälla sig makten.
Hon tyckte, att hon skulle velat tala om detta och
mycket annat med Karl. Plägade hon icke
permit-tera sina känslor att utgjuta sig i hans vänskaps
sköte, men denna dag var det något i hans ansikte,
som gjorde henne skygg, och när han nu närmade
sig henne, rodnade hon mot sin vilja.
”Hedvig”, bad han, ”du tillskriver mig väl någon
gång under min bortovaro, även om min själ dröjer
hos dig och våra goda minnen från barndoms- och
ungdomstiden.”
”För att du rätt skall kunna studera världen, Karl,
måste du taga själen med dig”, svarade hon, och
osäkert tillade hon: ”Tillåt också min tanke pröva
sin vingkraft och följa dig, mon ami.”
Hade hon lagt tonvikt på det sista ordet, eller hade
det endast förefallit så? Hennes vänskap var
honom outsägligt dyrbar, men i denna avskedets stund
önskade han sig rättighet att med ömmare sympati
trycka den lilla vita hand, vilken så villigt nedskrev
hjärtats sällhetsträngtan, men som aldrig räckts
honom med annat än en huld systers tillgivenhet.
”Skall du sakna mig, Hedvig?”
”Du spörjer om den stackars herdinnan i
Norden skall sakna den, som beständigt varit en tålig
och medlidsam åhörare till hennes sorgekväden, som
gjort sig besvär att samla dem och uppmuntra ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
