Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sent och var trött efter resan. Livligt och älskvärt
pratade hon med den nykomne, vilken stod lutad mot
spiselns breda fris, ordknapp och rak. Först när
han helt ohövligt sade: ”Jag begriper mig icke på
så mycket onödigt prat i vädret”, förstod hon, att
hans tystnad kritiserat henne lika skarpt som förut
hans epigram.
Han ville undantränga henne, nedgöra henne, men
här skulle det icke lyckas.
Det blev dock en sömnlös natt, ett funebert
uppvaknande.
Hennes idyll var störd. Hon kände sig hela
dagen orolig och förmådde som vanligt ej behärska sin
misstämning, varför hon drog sig undan.
Men grevinnan lät hämta henne. Ensamheten var
icke nyttig för den söta Philomela.
”Ni har väl hört den ljuvliga fågelns sånger, herr
Dalin?”
Där sutto de i trädgården bland doftande liljor,
purpurröda rosor och svenskblåa riddarsporrar, när
grevinnan riktade spörsmålet till Dalin.
Hennes vänliga huvud omfladdrades av lekande
fjärilar; på bordet framför de tre stod en skål med
de första smultronen.
Hedvig förnam freden och trevnaden omkring sig
som ett skydd, och hennes hårt klappande hjärta
önskade, att den trumpne Argus-Dalin skulle finna att
tankar och känslor måste bli veka och blida i detta
paradis. Men hans blick, snålt skuggad av de tunna
ögonfransarna, var vass, när han med en stel, men
oklanderlig bugning för fru grevinnan genmälte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
