Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rika Lovisa Ulrika visat honom sin högsta
bevågenhet, när de anförtrott honom den nye prinsens
eduka-tion. Men Dalin och andra, som hade vassa
armbågar å la foule, trängde sig före honom. Han
måste retirera och — dock dröja på sin post: Noblesse
oblige.
Utan att se på den skrivelse han erhållit, tummade
han den. Det uppbrutna sigillet krasade under hans
fingrar. Han borde ha frågat sin trogne Moél, vem
som lämnat det. Kanske var det endast en
inbjudning, eller une lettre d’amitié eller — en av de många
suppliker, vilka dagligen inflöto till honom, som stod
i beredskap att sälja sitt fäderneärvda palats och
göra sig till främling i de gemak, där hans sorglösa
barndom lekts fram, där hans hulda mor utandats
sin sista suck, där han känt sig som en mäktig
Aladdin.
Hélas! Nöden hyste ingen vördnad för
traditionen! Han finge nöjas med sitt kära Åkerö, draga
sig tillbaka dit från världens oro. Gud vare tackad,
sina rara samlingar skulle han slippa utlämna till
oförstående.
Han lät höra en belåten smackning, när han
erinrade sig, hur han under sin franska period inköpt
Monsieur Crozats, Maréchal D’Estrées och Prince
Carignaus superba kabinetter, när de utropades på
auktionen. Enfin, han borde besinnat, att det
lättade hans pung allt för mycket att skaffa dylika
konstskatter, men han sporde sig, i det han förtjust
blickade upp på plafondens arabeskdekoration i
Bérains graciöst komponerade stil, om en hungrig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
