Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törhända Tessins betrodda tjänare glömt detta,
ty i hans lakej ansikte skymtade en snabbt dold
förlägenhet.
Hedvig skulle mycket väl förstått detta minspel,
om hon sett det. Moél hade nämligen sans faqon
låtit henne stå ute i vestibulen. Så h£r års, då den
ej fritt kunde öppna sig mot trädgården och visa
det grandiosa perspektivet, tedde den sig sombre och
triste med sina vitkalkade kolonner, sitt svart- och
vitrutiga stengolv och de djupa nischerna, där
Apollo och Minerva försvunno i den snåla
decemberdagen.
Där fanns också stolar — för domestikerna.
Hedvig Nordenflycht satte sig icke.
Men förvisso var hon trött! I många veckor hade
hon legat sjuk i ett provisoriskt hem, som kusin
Kalles outtröttliga omsorger etablerat. Sedan hade
söta mor och hon flyttat ut till en blygsam solitude
vid Rörstrand, långt ifrån Stockholmsbullret, men
icke av vägen för sorger och bekymmer.
Fram och åter mätte hon vestibulens
schackmönster. Ack, att hon fått spara sig den
förödmjukelsen att så hastigt efterfölja episteln till Tessin. Men
tusen inquiéterande trångmål ledde hennes steg.
De blå ögonen med sitt djup av solbegjuten
mel-lankoli stirrade upp mot den breda, mattbelagda
trappan, och hennes läppar började rycka som till ett
barns impulsiva gråt.
Hon hade, trots den torftiga och illa farna
dräkten, ett förnämt tycke och ett rörande, ungdomligt
behag denna trettiofyraåriga kvinna, vilkens öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
