Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knappt ansett sig mäktig. En ömhet som för ett
sjukt barn eller för en kvinna, vilkens stämma är
ett förtvivlat nödrop. Han hade trott, att
herdin-nan i norden var en stolt och stram dam med
mycken air, och så var hon allenast en stapplande,
olycklig människa med ett sällsamt drag av ångest
och livslust kring munnen, och med ett oroligt
läng-tansfullt grepp även om livlösa föremål; det var
som om hennes händer beständigt sträcktes mot
stöd eller smekningar.
Redan i morgon skulle han ånyo vara hos henne.
Gyllenborg tog godnatt.
”Det är ingen måne att svärma vid”, sade han,
”men bistert kallt. Gå du till ditt logi för att dyrka
den lugne Morfeus!”
”Det skall jag”, svarade Fischerström, men i
morgongryningen stod han utanför Ekmans hus på
Norrbro och såg upp mot Hedvigs fönster. Han
hade stått där så länge, att fotterna tryckt in två
djupa spår i snön, och dessa funnos kvar, när
Hedvig gick ut på förmiddagen.
Hon observerade dem ofrivilligt. De borde varit
henne alldeles likgiltiga, men hon anade, att de
präs-sats dit för hennes skull och blodet hettade och
tyngde kring hjärtat, innan det i vilt lopp rusade
upp mot nacke och kinder.
Hon skulle gå och betala sin arrendesumma för
Lugnet. I den svarta skinnpungen lågo 250 daler
kopparmynt. Nästa år stod hennes lilla eremitage
färdigt. Då skulle hon nedsätta sig i den fridfulla
dalen och icke mera soutenera någon umgängelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
