Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De smala, alltid svaga och vacklande fotterna,
vilka gikten så sällan släppte, stampade brutalt; hon
knöt händerna knakande hårt, och hennes ansikte
var en uppretad furies.
”Och er, hycklerska, bedragerska, infama Circe
har jag nämnt med vänskapens heliga namn”, vände
hon sig häftigt mot Karin De la Gardie. ”Allt har ni
falskt frånstulit mig, och nu beler ni den utblottade,
försvarslösa. Allt ägde ni, lycka, rikedom, världens
lycka — jag hade endast en fattig dröm, och den
har ni — ni besudlat, dragit i smutsen. Den poet, ni
nyss så högt lovprisat, bör hålla sig beredd att också
till er författa ett ode, hugfästande la liberté des
sentiments, ni mätressens värdiga efterfölj erska.”
Hon brast i våldsam gråt och måste stappla fram
till en gueridon för att få stöd. Det svartnade för
hennes ögon. Rummet gungade upp och ned, och
som genom ett starkt vågbrus hörde hon harmsna,
ängsliga röster.
Men ingen närmade sig henne.
Karin De la Gardie hade stått orörlig som
förlamad av fasa under Hedvigs utbrott. Vid de sista
orden föll hon avsvimmad ned på golvet, och
omkring henne samlades de tre i oroliga omsorger.
Fischerström och en tillkallad betjänt buro henne
varsamt ur rummet, och de bägge damerna följde
efter.
Hedvig stod kvar i tystnaden och ensamheten.
Skvmningen tätnade omkring henne, och brasan
falnade. Allt blev djupa, hotande skuggor, och mörk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
