Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vissnade på täcket som hans egna känslor
blommat och hastigt vissnat.
Om Karin De la Gardie talade de aldrig.
Hedvig blygdes — blygdes ...
De sutto mest tysta, och i tystnaden vandrade de
åt skilda håll. Hans väg skulle aldrig mera korsas
av henne.
Hon önskade också, att icke hennes smala och
steniga stig ut ur tillvaron så helt fyllts av hans
gestalt, att minnena ej kunde komma förbi den fram
till henne.
De goda, gamla minnena! Varför fick hon ej
samla dem kring bädden och tala med dem om det
som varit solglans och toner? De hörde henne icke
— hon icke dem. Kärleken stängde dem ute från
hennes afton. Och kvällen blev mörk, ty den sista
kärleken var icke av ljus född.
Och ändå ...
Hon hade hört försiktiga, men dock så manligt
fasta steg traversera förmaket, och strax vände hon
de halvbrustna, blå ögonen efter ljudet. Hennes
hand försökte göra sig kraftig nog till att sträckas
emot den inträdande, men föll maktlös ned igen.
Läpparne rördes till ett älskande leende. Det blev
blott en strimma aftonglöd över vissnade drag.
Fischerström skyndade fram.
Han hade i salen träffat arkiater Bäck och talat
vid honom. Upprörd föll han på knä och kysste
den magra, blodlösa handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
