Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Vecka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och steg slutligen framför en stor väggspegel, att
ordna det öfriga. De genom sin blekhet finhylta
kinderna, de stora, mörka och nu smäktande
ögonen, det grant lockade håret — hela den bilden
i spegeln såg ut som om han i sanning
avancerat till fänrik. Förargelse vaknade härvid,
emedan han på en tid fått ett afgjordt och
outgrundligt begär att stanna på underofficersgraden. ”Hut
vekling!” mumlade han: mörka blixtar
uppstodo i ögonvrårna, och han slungade åt sin
vederpart innanför glaset ett par vreda, morska
blickar, som den der i spegeln af begripliga skäl
genast återgaf. Så uppmuntrade dessa begge
herrar hvarann, och inom en stund såg sergeanten
ut som en svensk Achilles.
Någon kom trippandes, dörren öppnades, och
uppasserskan steg in med anmälan, ”att bud i går
aftons afhemtat sakerna; och att de der rummen,
som skulle hyras —”
Bud? och jag har icke förr än nu fått
höra deraf! Åskor hotade i dessa ord. Flickan
vek hastigt mot dörren, men hemtade sig och
förklarade, att budet så sent inträffat, att herr
majoren då redan längesedan insomnat, och att hon
visst icke vågat —
Hvarifrån var budet?
Från Videbeckskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
