Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskan måste ändock en gång lära känna sig
sjelf, det kan icke hjelpas. Ju uppriktigare, ju bättre;
jag kan icke tro annat. Hvad har då varit gagnet
af tusenåriga osanningar? Att samhället vacklar i
sjelfva sina grundvalar. Hvad hafva de enskilde
skördat för frukt af det oupphörliga hyckleri, hvartill
de tvungits? Tvungits, säger jag. Jo, frukten har
blifvit verklig osedlighet med titel af moralitet: och
en annan frukt har medföljt, verklig olycka med titel
af lycka.
Det är klart, att hvad vi här tala om, måste
angå de så allmänt i fråga komna tidens problemer,
eller något af dem. Det är dessa ämnen, som man
kan uppskjuta, men icke undvika. Det är en klass af
saker, som alla menniskor tänka på, och som ingen
vågar tala om. Samma klass är det, som, ifall och
när den kommer till tals, blir mycket illa anskrifven,
illa utlagd, förkättrad, fördömd; ty den innehåller
ett af fröen till mensklighetens räddning i sedligt
afseende; och historien kan endast uppvisa ganska få
exempel på, att icke menniskornas lärare, i massa
tagne, i alla tider flytt hvad som länder till hjelp,
afskytt räddningsmedlen, benämnt räddningen sjelf
undergång, och till bistånd deremot uppkallat allt
ondt, som stått till buds, helgande det genom namn
af godt. När en tids arbete oupphörligen går ut på
att rädda, hjelpa och förbättra själen, ropa de lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
