Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANDRA KAPITLET.
Här är icke tecken till förnämt: hvarken af
»den högadliga riddarhussorten, ej heller af det
penning-adliga hos ett rikt och stolt borgerskap,
ej heller af det ur-förnäma, som finnes hos den
sjelfständiga delen af bondeståndet.
Passagerare, som titta upp ifrån
landningsbryggan, hafva icke en hamn, en plats framför sig, ej
heller en reel gata, utan en backe; och de flesta
husen äro oartiga nog att vända gaflarne åt en. Icke
desto mindre och emedan ångbåten dröjer kanske en
half timme, går man i land. Man mötes väl icke
här, som i Södertelje, af kringlor; dock, om man
klifver försigtigt, då man sätter sin fot på bryggan,
ser sig före och icke stiger ned sig i hålen mellan de
murkna plankorna, så kan man med lifvet komma
upp till staden.
Detta var hvad som inträffade med sergeanten
och med en till. Då han nemligen stod på fördäck
och såg landgången utläggas, märkte han ett litet
stycke ifrån sig det chaira hufvudet med tindrande
ögon se upp emot den lilla staden. Hastigt rann
honom sjelf frimodighet in; han beslöt undvika alla
de der farliga orden, jungfru, mamsell, och öfver
hufvud hvarje titel.
»Ett ord!» sade han, vändande sig otvunget
till henne: »ett ord! vi gå i land, kom! här på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:50:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/detgaran2/0032.html
