Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min mors läppar; hon ryckte sin guldring af fingret
och kastade honom långt bort i Lidaån.»
Sergeanten bleknade: han påminte sig något
ditåt i dag morse vid ångbåtsrelingen.
Din mor lär hafva varit litet otålig i
äktenskapet? undföll honom.
»Fy — fy — herre!» utropade Sara med blixtrande
ögonkast och glömde sitt du. »Albert?» tillade hon
dock straxt efter med mildare röst. »Tjugu gånger
sparkad häst, som tjuguförsta gången sparkar igen, är
icke otålig. Och det är visst och sant inför Gud —
sade hon slutligen med en knappt hörbar, men
innerlig och klangfull ton — en var det, som ideligen
påminte om, och sade och förkunnade, att min mor
skulle blifva allt bättre — eller ädlare tror jag dem
kalla det — genom denna plågan: men det var
osanning. Ty det vet jag, att hon vardt sämre år
ifrån år. Ifrån den största ordentlighet och snygghet
blef hon till sluts osnygg, otäck och slarfvig, så jag
gret dervid. (Sara gret just nu.) Ifrån att vara en
from och gudlig menniska, ville hon till sluts icke
se i psalmboken — och på sistone — ack —»
Hemta dig!
»Ännu i dag ligger min mor till sängs, och vet
du hvaraf? gunådaste oss! af — af fylleri. Det är icke
bra af ett fruntimmer, Albert»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
