Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
Mycket, mycket blir nog öfrigt ändå, som vi få
tacka hvarann hjertligt före, menar jag: och som
inga pengar kunna gälda.
Om morgonen knackade det näpet på dörren.
Albert for upp i sin stol: äfven en liten rörelse
förmärktes der borta på täcket. Den i låset utanföre
qvarglömda nyckeln vreds helt vackert om, dörren
gick upp och in trädde Annette med en kaffebricka.
»Förlåt, sötaste herrskap, att jag dröjt med
kaffet!» sade hon, talför och beskäftig, såsom det
stundom händer uppasserskor i småstäder att vara. »Herrn
är redan uppe, ser jag? förlåt! jag vet, att annars
resande helst dricka på sängen: men Gud vet huru
det kom sig i dag, klockan är redan half sju; de
myckna baronerna höllo oss länge i sväng i går afse,
innan allt vardt skräpadt till lags som de ville hafva
det. Gud låte det nu smaka och vara klart!»
Sara höjde hufvudet och satte sig emot kudden.
Annette gick fram till sängen, neg och bjöd, och
vände den sidan af skorpkorgen, der den skönaste
skorpan låg och lyste, fram åt »s’ta frun» att taga.
Albert hade emellertid dragit på sig stöflorna.
En knappt märkbar nick ifrån Saras hufvud utgjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Sep 3 21:01:43 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/detgaran2/0090.html
