Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albert. Mamma hade ett par landskapsstycken
hängande der hemma, sedan pappas tid, på väggen i
verkstaden; men jag har låtit hära dem upp i vinden.
»Jaså. Men finner du då icke, att här är en
utsigt? Se ditåt — dit längst bort vesterut ligger
det sköna Frötuna: Dalsons förr, nu grefve
Hermanssons egendom.»
Utsigter hafva vi åt alla håll, hvart jag vänder
mig, tycker jag. Men säg, är det här då icke en
socken? I Vestergötland hafva vi alltid socknar, så
fort vi komma utom staden. Och hvarje socken
håller sin embetsmästare i skomakeri och skrädderi, som
får ha pojkar, men icke gesäll. Men det gläder mig,
ännu hafva socknarne ej kommit så långt, att de hålla
egen glasmästare, mig vetterligt åtminstone icke
socknarne vid Lidköping; ty det vet jag, att jag har
många gånger skickat ut till Råda, Åsaka, Göslunda,
Säfvared, Linderfva, Hofby, Trassberg, ja ända till
Skallmeja, och låtit sätta uti åt dem.
Sergeanten hade under tiden ställt sig framme
vid hästarne och småtalade med dem, då det syntes
honom omöjligt, att bringa den vackra flickan till
något förnuftigt samtal öfver landsbygdens behag.
Torde likväl till hennes ursäkt böra anföras, att nejden
emellan Arboga och Fellingsbro icke är öfverdrifvot
skön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
