Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelf i den och kör. Vägen fram till Fellingsbro är
nu så jemn och god, att det största nöt kan köra
honom. Jag är endast road af att köra, då det är svårt
och kinkigt. Så, låt det gå fort; säger jag, sömniga
rackare! Och bind den här dynstolen bakföre, midt
öfver vagnen, så sätta vi oss i den.
Drängen blef småningom galant, och uträttade
prompt herr of’serns ordres. Sara Videbeck yttrade
under hela detta samtal ingenting, men smålog då
och då åt vissa pikar, som hon begrep.
Man satte sig upp på det förändrade sättet.
Drängen körde nu och blef genom denna syssla snart
alldeles redig. Han ville visa sin hurtighet, smällde
och körde, »så det bar af som sjelfvaste fan», enligt
skaldens uttryck.
I rappet kom man till Fellingsbro. »Se, hvilka
stora, vackra, rödbruna hus!» var Saras första ord
efter den långa tystnaden. Hon menade förmodligen
de tvenne Fellingsbrobyggningarne, som vända gaflarne
åt landsvägen, stå så symmetriskt med den rymliga,
fyrkantiga, rena gården emellan sig och trädgården i
fonden, samt skyddas för bönder och lass genom sitt
staket utmed vägen.
Albert svarade intet på hennes utrop om husen,
steg af, uppgjorde hastigt affärerna, och fick hästar
till Glanshammar, jemte en lika bra vagn och stolar.
Ånyo satt man upp: den nya skjutsaren, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
