Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppehålles hjertats glada minne af sådant, som öder
ut kärleken sjelf. Derföre —«
Ja, jag skall icke sè dig, icke påhelsa dig alltför
ofta, Sara. Men om jag får hyra dina smårum och
der sitta för mig i mitt eget arbete, så skall intet i
verlden, ej du sjelf, kunna hindra mig ifrån att måla
din bild framför mig, nemligen icke med pensel, det
kan jag icke — ack om jag kunde! — Och skulle
du blifva sjuk, då vill jag gå ned och sitta vid din
säng.
»Det kommer an på sjukdomen, bästa Albert.
Jag har helst Maja hos mig, hon förstår det bättre.»
Men — min Gud — om — jag tänker blott —
om par exemple jag sjelf blef sjuk?
»Det är en helt annan sak. Då går jag upp i
dina rum och sitter hos dig natt och dag, om det
behöfs, vid din säng. Jag sluter igen boden och
skrifver utanpå: »bortrest». Du skall veta, det är
den skillnaden, att om en karl är sjuk — riktigt, så
att det icke är prat, utan han ligger till sängs med
allvar — det är icke en obehaglighet, ledsamt eller
fult att vara närvarande vid; det kan jag med. Men
ett sängliggande, sjukt fruntimmer, med lungsot eller
så, det är allrabäst för sig sjelf, Albert. Likväl, om
något skulle hända mig, har jag icke emot, att du
dröjer i staden — i huset — i öfre våningen.
Skulle — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
