Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»En konstig offsér!» sade flickan, sedan han gått
ut; »men han väntar bud, och jag bryr mig icke om
honom.» Hon bäddade hastigt och raskt: hon var
ond: kuddar och lakan foro som kanaljer fram och
åter under hennes händer. I rappet — som han
begärt — vardt sängen färdig.
Verkligen melankolisk, hufvudet sänkt emot
bröstet och blek återkom sergeanten. »Har intet bud
hörts af?» frågade han med den allrabeskedligaste
stämma den utför trappan nedhoppande uppasserskan.
Nej; men allt är i ordning deruppe. Hon
försvann i de undre regionerna. Han gick trappan upp.
Kommen till sig, sade han intet. Han kastade
ännu en blick genom fönstret på gatan, för att erfara
om icke — Men ingen syntes.
Han satt länge vid rutan; men ingenting hände,
mer än att det blef allt gråare omkring honom. »Jag
lägger mig!» sade han slutligen högt, men långsamt
och likasom i lethargi. Emot detta hans påstående
hördes ingen invändning. Ingen var närvarande att
bestrida honom det allraminsta.
Lethargiskt klädde han af sig, lade sig och
somnade, svept i källarmästarens lakan och gråspräckliga
sidentäcke, dyrbart i sig sjelf, men utan värde för
sergeanten.
Morgonen derpå — som var en thorsdag igen, för
att döma efter aftonen förut, hvilken varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
