Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edens betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och lättjefulla. Jag skulle vilja vara en huggorm
om våren. Jag skulle vilja ligga vackert hoprullad
på en solbelyst sten och räcka ut en tudelad tunga
åt en hel del folk och vara lugn i medvetandet om
att äga två gifttänder — om de skulle behövas.
Ungefär sådan är Kullerön nordöver. Södra delen
är mera steril, men icke mindre vacker för det och
där ligger hamnen, Hemviken, med en brygga och
några små stugor, av vilka ett par äro hus för
människor och ett annat par är smedja och skötbod och
kanske en femte något annat.
Där finnas båtar och andra skärgårdsgrejor och
stranden är garnerad med underbara strandvrak —
plankbitar, skötmärken, svablar, trallar, gammal
rundhult, ektofter, årämnen, gamla friholter, korkflöten —
allt med ett ord.
Där bodde gubben Österlund, benämnd Långkalle,
i en av stugorna. Han ägde hälften av ön från början.
Men den som ägde andra hälften, gubben Karlsson,
hade genom en serie ekonomiska tricks fått gubben
Österlund i sina klor. När en rospigg fått en annan
rospigg i sina klor, suger han ut honom som en
spindel suger ut en fluga.
Dessa båda gubbar voro väl värda att man dem
anammade.
Österlund — Långkalle — var 86 år, då jag lärde
känna honom, tre alnar och en tvärhand hög,
bockskägg, borstiga ögonbryn över örnögon, kloka och
skarpa — en stormtall på yttersta skäret, alltid iklädd
sälskinnssockor med det gula späcket kvar inåt
närmast strumpan, hopdragna med en bit märling. Han
förekom vinter och sommar med en flintskallig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
