Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaninen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftermiddagen hos brännvinsbrännarens son, vilken jag
fann arg som ett bi vid min entré. Han var ursinnig
och detta med skäl:
Han hade haft kaniner på en liten ö i den vackra
insjö, av vilka hans far ägde en del. Men kaninerna
fingo icke vara i fred för pojkar och andra lymlar
utan hade så småningom decimerats så att endast
en, den vackraste, återstod.
Men just i dag, då han gjort sin vanliga roddtur
till ön, hade kaninen varit borta. Han hade sett blod
och märken efter ett hagelskott i marken och undrade
vem den faen var som inte lät hans sista kanin på
hans egen egenhändiga ö vara i fred. Här skulle
stämmas, här skulle bli rättegång, här skulle jäkeln etc.
bli liv i luckan.
Jag fattade naturligtvis galoppen, men tyckte synd
om häradshövdingen, varför jag teg och deltog endast
genom skålande i hans smärta och indignation.
Dagen därpå skulle häradshövdingen bjuda på
middag, harstek naturligtvis. Dit kommo löjtnanten
och kaptenen och en adlig godsägare, en gammal
jägare och hedersman, vilka tre utgjorde umgänget.
Före middagen förevisades skinnet, som var uppspikat
på ett bräde, jakten och dess underbara detaljer
demonstrerades. Jag observerade den gamle
godsägarens min, men han rörde inte en ansiktsmuskel. Ty
han var gentleman i varje tum. Så kom middagen
och häradshövdingen återupptog ämnet när haren
serverades. Nya detaljer kommo fram, harens fart när
han fick dödsskottet och stövarens utmärkta
egenskaper.
Så ville värden ge ett nyp åt mig i det illustra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
