Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En resa till Long Beach
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och han skrattar ännu vanvettigare. Jag berättar, att
jag är smålänning, fast jag låg som student i Östgöta
nation i Uppsala.
Jag inbillar mig, att han ännu undrar på allt
detta. Jag tror att han icke begrep ett dugg. Men
min tacksamhet äger han fortfarande.
Vi åka in i automobilparken utanför Hôtel
Nassau. Kanske tusen automobiler stå där, kanske flera,
men hotellet verkar ogemytligt och upptaget. En
negerpojke sticker mig i handen ett kort, där det
står, att jag måste gå med på en välgörenhetssupé,
som är arrangerad av bland andra Theodore
Roosevelt, som bor på Hôtel Nassau.
Jag tror mig vara föremål för en mystifikation.
Jag ber att få tala med hovmästaren. En elegant och
förbindlig herre möter mig och jag ber såsom
inbjuden att få tala med mr Roosevelt.
Hovmästarn svarar: — Vem är ni?
Jag: — Jag är den herrn som vill tala med
mr Roosevelt.
Han: — Mr Roosevelt sover nu. Han tar för
övrigt icke emot besök.
Jag: — Men varför skickar han negerpojkar att
skaffa folk till hans välgörenhetssupé? Jag vill ha
en förklaring. Jag anser mig förolämpad. Jag
representerar neutraliteten i Europa! Väck ögonblickligen
mr Theodore Roosevelt och hälsa från mr Engström,
ett av de mest representativa ombuden från de
neutrala staterna!
Vad var att göra? Hovmästarn som plötsligt
befann sig i en dyster politisk situation gick upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
